“Utan utbildning skulle min framtid bli svårare”

Sightsavers projektledare Eric Musa träffar 16-åriga Marie i hennes hem i Karene-distriktet i norra Sierra Leone för att ta reda på hur hon klarat covid-19-pandemin efter att ha fått stöd genom vårt projekt Education for All (Utbildning för alla).

Marie var med i den första gruppen barn som fick hjälp genom projektet, där vi arbetar för att se till att barn med funktionshinder kan gå i skolan och nå sin fulla potential. I projektet finns ett särskilt fokus på flickor, eftersom de oftare exkluderas från utbildning och möter andra sorters socialt tryck och hinder.

Marie är blind sedan födseln och kommer från en stor familj med sex systrar och sju bröder och föräldrarna arbetar huvudsakligen med jordbruk. 2008 flyttade hon till sin faster, som också heter Marie, som hjälpte henne att komma in på Bombali School for the Blind 2009. Hon började sedan i en vanlig skola i Kamakwie tillsammans med barn både med och utan funktionshinder.

“När jag besökte min bror [Maries pappa] 2008 förstod jag hur försummad och åsidosatt Marie var så jag bad honom om tillåtelse att få ta med henne hem till mig i Kamakwie,” berättar Maries faster. “Under åren vi har bott tillsammans har Marie inspirerat många barn i samhället och särskilt mina barn. Hennes flit och starka engagemang i skolan har beundrats djupt av så många.”

Skolorna i Sierra Leone har stängts på grund av covid-19 så jag träffade Marie i hemmet. Hon satt utanför med sin lärare Alusine och sammanställde anteckningarna från lektionerna som givits via det nationella programmet för radioutbildning. Hon berättar för mig: “Ända sedan jag flyttade från mina föräldrar för att bo med min faster har hennes stöd och uppmuntran varit min inspiration. Att gå i skolan är något jag vill göra därför att jag verkligen tror på att utbildning är nyckeln till framgång. Jag har antagit utmaningen att utbilda mig. Eftersom jag är blind skulle min framtid bli svårare utan utbildning.”

“Min skolgång skulle ha varit svårare under de senaste fem åren utan det här stödet,” lägger Marie till. Hon berättar att hon som en del av programmet Education for All fått hjälpmedel och undervisningsmaterial som en vit käpp, en skrivmaskin, färgkort och A4-papper, ljudinspelningsutrustning och batterier, och hygienkit med bindor, badtvål, tandkräm, borste, handdukar, deodoranter och handdesinfektion. När hennes skola stängde på grund av covid-19 fick hon också hinkar för handtvätt, tvål och en radio med batteri.

Marie nämner att hon älskar fotboll och att det är hennes favoritsport eftersom den hjälper människor att hålla sig i form och till god hälsa. Hon berättar också om sina ambitioner: “I framtiden vill jag bli advokat, eftersom det kommer att hjälpa mig att verka och kämpa för en jämlik värld där man tar hänsyn till alla.”

När jag fått höra om Maries engagemang i studierna och hennes beslutsamhet att lyckas, frågar jag hennes faster hur stödet Marie får gör skillnad. “Att stödja och se till att Marie får grundläggande förnödenheter och mat så att Marie kan fortsätta gå i skolan och vara lycklig är det viktigaste för mig”, förklarar hon. “Men mina svaga ekonomiska möjligheter är den största svårigheten att möta alla hennes behov.”

“Stödet har minskat stressen och bördan som jag brukade känna när skolorna är på väg att öppna igen. Det har hjälpt till att säkerställa att Maries utbildning kan fortsätta. Vi är verkligen tacksamma för allt ni har gjort för henne.”

“Jag vill att Marie ska lyckas och kunna ta hand om sig själv, sina yngre systrar och bröder och mig när jag blir gammal.”