Tanzanias bortglömda mammor

Jag reste nyligen tillsammans med ett läkarteam till ett avlägset område i Tanzania.

Under ett besök i ett extremt avlägset samhälle träffade vi två generationer mödrar i samma familj som båda hade svåra plågor – de led av långt framskridet trakom.

Deras hem var så avlägset att det var en ren slump att vi fann det. En äldre kvinna från en grannby berättade för oss om familjen, annars hade vi aldrig fått veta att de behövde vår hjälp.

Aluna, mormor i familjen, led av den värsta formen av trakom jag någonsin sett. Hennes ögon var helt röda, hon hade inga synbara ögonfransar och ögongloberna var extremt svullna.

Hon berättade att hon haft problem med ögonen sedan innan hennes dotter föddes för över 29 år sedan. Hon sa att hon inte ens kunde minnas en tid utan smärtan från trakom.

Hon berättade också att det gjorde henne upprörd att även hennes dotter Mayasa led av den här försvagande sjukdomen.

Mayasa var väldigt tystlåten och använde få ord när hon pratade med mig. Det var uppenbart att hon hade ont på grund av långt framskridet trakom, och det såg allvarligt ut.

Hennes ögon var så infekterade att det var svårt att se dem. De var nästan stängda och hon var tvungen att kisa när hon såg på mig. När hon talade lutade hon huvudet åt ena sidan och tittade genom ögonvrån, det verkade vara enda sättet för henne att kunna se mig.

Läkaren vi reste med förklarade att tragiskt nog löper mammor som Mayasa, vilka ofta är hemma med barnen, fyra gånger så hög risk än män att behöva operation på grund av långt framskridet trakom. Vad värre är, så kan de också lätt föra sjukdomen vidare till sina barn.

Mayasas 18 månader gamla dotter Bibie undersöktes av läkaren, som upptäckte att hon led av trakom i ett tidigt stadium. Läkaren föreskrev antibiotika för att behandla infektionen.