“Jag kommer att kunna skriva, det kunde jag inte förut”

En vanlig dag går en sexåring i Sokoto, Nigeria, i skolan och leker med sina kompisar. Men för Khadijah var varje dag en kamp eftersom grå starr hotade att beröva henne både synen och en utbildning.

Och för hennes mamma Shafa var livet ännu hårdare. Hon jobbar som grundskolelärare och har tre barn till att ta hand om men Khadijahs grå starr innebar att hon ofta inte kunde arbeta och försörja sina barn.

Shafa tror att hennes dotters problem med synen började efter att hon fick mässling. Khadijah återhämtade sig visserligen från sjukdomen, tack vare ekonomisk hjälp från Shafas bror, men de hade inte råd med behandling för grå starr och Khadijahs syn blev sämre.

”Om det inte är tillräckligt ljust så har Khadijah svårt att hitta saker. Hon känner igen folk men inte om de är långt borta eller rör sig. Och om hon är ute i solen så påverkar det hennes öga så hon blundar”, berättade Shafa för oss.

”Khadijah gör sitt bästa och hon klarar sig bra men andra barn retar henne och hon kan inte vara med i deras lekar. De säger: ’se på dig. Du fick bara ett öga. Titta på henne med bara ett öga.’”

Både Khadijah och Shafa blev väldigt upprörda när det hände.

Trots att Khadijah ville lära sig saker i skolan har hon inte kunnat göra det på grund av sjukdomen. När hennes lärare skrev på tavlan kunde hon inte läsa vad som stod där eller göra läxorna eftersom hon inte såg tillräckligt bra.

Hon hamnade i problem i skolan när hon inte klarade av uppgifterna. Lärarna trodde att hon var lat, eller ännu värre, att hon ljög. Eftersom hennes ögon ibland var öppna, förutsatte de att hon kunde se tillräckligt bra. Det gjorde Shafa upprörd, hon visste ju vad Khadijah varje dag tvingades att kämpa med på grund av sin syn. ”Jag vill bara att min dotter ska vara ok”, sa Shafa. ”Hur ska hon kunna gå i skolan och bli något i framtiden?”

Även om Shafa fick hjälp med att ta hand om Khadijah av familjen så tyckte hon inte om att lämna henne ensam, speciellt inte om Khadijah hade en särskilt dålig dag. Det gjorde att Shafa ofta inte kunde arbeta och försörja sin familj och man sa till henne att behandling var väldigt dyrt. Det avhöll henne från att skaffa hjälp.

Men de fick hjälp från oväntat håll. Genom Northwest Nigeria Child Health Initiative (barnhälsoinitiativ för nordvästra Nigeria), finansierat av alla som spelat på People’s Postcode Lottery (folkets postkodlotteri), utbildades lokala lärare och administratörer att undersöka barn för ögonrelaterade problem. Och i sitt jobb som lärare var Shafa en av dem som utbildades.

Nu när Shafa visste vilka symtom hon skulle leta efter, började hon observera sin dotter noggrant och märkte att Khadijah inte såg på vänstra ögat. För att vara helt säker bad hon den lokala hälso- och idrottsadministratören Ahmed att undersöka henne igen. Han kunde bekräfta att Khadijah led av synfel och hänvisade dem till sjukhuset, där hon diagnosticerades med grå starr i ena ögat. Shafa oroade sig dock över betalningen för vården: ”Jag sa till Ahmed ’nej, om de kommer att be om betalning för behandlingen, ring dem inte, jag har inga pengar att ge dem.’”

När hon fick reda på att Khadijah kunde opereras gratis blev hon väldigt glad och angelägen om att hennes dotter skulle opereras.

Flera människor ifrågasatte hennes val att låta Khadijah opereras, andra sa att Khadijah var för ung. Men Shafa visste att detta var det bästa alternativet eftersom hon ville att hennes dotter skulle kunna se lika bra som alla andra och göra bra ifrån sig i skolan.

Dr Nasiru Muhammad, kirurgen som opererade Khadijah, är den enda barnögonläkaren i delstaten. Han berättar att det inte finns tillräckligt med läkare för att kunna hjälpa alla men att tack vare Sightsavers så kan han hjälpa fler barn än tidigare.

”Ett blint barn löper hög risk att leva ett liv i fattigdom och alltid vara beroende av andra. Med den här tillgången till vårdtjänster hyser vi gott hopp om en ljusare framtid för dem”, säger han. ”Ofta när de inte får vård så hamnar de på gatan som tiggare. Vad som är än värre är att en del föräldrar faktiskt använder dem för att tjäna pengar. Det är en inkomstkälla. Det är så vissa familjer gör med blinda barn i vår stad. Det är smärtsamt, men det är verkligheten. Jag har sett det.”

”Sightsavers har försett mig med allt jag använder, från förbrukningsartiklar till instrument och utrustning, saker som jag inte kunde ha skaffat – även om jag har kunskaperna så hade jag inte faciliteterna [att göra mitt jobb]. Bara genom att de sakerna tillgängliggjordes kunde jag tillhandahålla den vårdtjänsten. Och inte bara det, genom att ta ansvar för betalningen för barn kan vi ta oss an fler barn”, lägger han till.