”Inget som rör oss utan oss” – bättre tillgång till vård i Moçambique

Camilo Morreira: outtröttlig förespråkare för funktionsnedsattas rättigheter och ledare för Mozambican Association of Youth with Disabilities (AJODEMO)

I samband med Sightsavers projekt för inkluderande ögonhälsa i Nampula så har han granskat vårdinrättningar för att säkra tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Han har även lett utbildningar för att säkerställa inkluderande hälso- och sjukvård.

Många hinder

 ”Jag har en fysisk funktionsnedsättning som påverkar mitt ben, min arm och min ryggrad. Min arm är svag så när jag gick i skolan hade jag svårt att skriva.

Jag föddes inte med det här. Jag fick det när jag var fem år gammal. Jag var sjuk i nästan ett år. Mina föräldrar tog mig till det lokala sjukhuset. De hade inte råd med specialistsjukhuset och kände sig hjälplösa. Så småningom blev jag bättre men då hade jag utvecklat funktionsnedsättningen.

Jag var 16 när jag gick med i AJODEMO. Tack vare erfarenhet började jag förstå mina rättigheter, vilket hade en oerhört positiv inverkan på mig. Jag visste att det skulle vara svårt att själv försvara mina rättigheter men genom att gå med i en organisation kände jag mig starkare.

Från min egen erfarenhet som en person med funktionsnedsättning och medlem av AJODEMO, vet jag vilka utmaningar man möter för att få tillgång till nödvändiga tjänster och service som vård.

Det första som hindrar personer med funktionsnedsättning från tillgång till hälso- och sjukvård är bristande tillgänglighet hos vårdinrättningarna. Det andra är vårdpersonalens attityd och därför tänker personer med funktionsnedsättning två gånger innan de åker till sjukhuset.

Som personer med funktionsnedsättning har vi inte samma tillgång till byggnader som andra. Till exempel saknar många byggnader ramper, eller räcken att hålla sig i när man går.

Dessutom är kommunikationen ett problem. Ofta är inte vårdpersonalen villig, eller kan inte, kommunicera med personer med nedsatt hörsel. För dem som inte kan se finns inte informationen för receptbelagda mediciner i blindskrift. Hur ska någon med nedsatt syn kunna veta vilken dos, eller hur de ska tas?

Ett annat problem är att på många sjukhus och apotek är receptionsdisken väldigt hög. Det kan vara ett hinder för personer med rullstol och göra att andra hör vad patientens problem är, så det finns ingen personlig integritet.